Möt skaparna av Vetenskapstävlingar!

mikaelingemyr

Mikael Ingemyr

Varför är vetenskapstävlingar viktiga och värda att jobba med? Idag publicerar vi två intervjuer: en med Mikael Ingemyr, grundaren av Vetenskapstävlingar, och en med Johan Sannemo, tillträdande projektledare.

Mikael, hur fick du idén att starta Vetenskapstävlingar?

Tanken att väcktes för två år sedan när jag och min vän Gustav Johansson, då styrelseledamot i Unga Forskare, diskuterade vad mer man kan göra för att främja intresset för naturvetenskap, teknik och matematik bland unga, och särskilt hur man kan skapa möjligheter att utöva de intressena på fritiden. Vetenskapsolympiaderna, till exempel Astronomiolympiaden eller Kemiolympiaden, kom då på tal som synnerligen bra exempel på verksamhet som låter unga få utlopp för sina talanger och intressen utanför skolans trånga ramar. Dessutom ger det nördar möjligheten tävla och vinna priser, på samma sätt som om man spelade fotboll eller ishockey. Det stod alltså klart att det är viktigt att arbeta för att fler elever ska få upp ögonen för vetenskapstävlingarna.

Varför är det så viktigt med vetenskapstävlingar?

Det finns fler anledningar än jag kan räkna upp! Vetenskapstävlingarna ger nördar möjlighet att utveckla sitt intresse på fritiden, utmana sig själva och utveckla sin problemlösningsförmåga, få utlopp för sin talang i tävling med andra likasinnade, vinna priser och representera Sverige utomlands, lära känna andra över hela Sverige och världen som gillar samma sak, och inte minst ha riktigt kul. Vinnare av vetenskapstävlingar ska lyftas fram som förebilder, och då ge även andra en sporre att anstränga sig mer i och utanför skolan. Att vara smart och duktig ska vara något coolt, och inte något att skämmas för. Det är viktigt för samhället att medborgarna har hög kunskapsnivå och god förmåga till logiskt tänkande.

Hur upplevde du själv vetenskapstävlingarna som du deltog i? Vad har de givit dig?

I grundskolan tillhörde jag den grupp elever som alltid blev vald sist under idrotten. Men i nian deltog jag i EUSO och blev där uttagen till det svenska landslaget i naturvetenskap, och fick resa till Tyskland för att representera Sverige i tävlingen. Då insåg jag att det inte var sport jag var dålig på, utan att det bara var skolan som tvingat en att ägna sig åt fel sorts sport. Att tävla i vetenskap blev ett sätt för mig att visa vad jag gick för, att utmana mig själv, och äntligen få känna mig som en vinnare i en sport som jag älskade. Dessutom var det enormt roligt, och jag fick nya vänner som jag kunde relatera till på ett helt annat sätt.

johan-sannemo

Johan Sannemo

Johan, du ska snart ta över projektledarskapet för Vetenskapstävlingar. Varför tar du dig an detta projekt?

Jag brinner för att fler ska få ut lika mycket roligt som jag fick av tävlandet. På min gymnasieskola var tävlandet ett stort inslag i utbildningen, men så är inte fallet på de flesta skolorna. Det är inte alls lika självklart att tävla i t.ex. fysik om man är bra på det som att träna fotboll på sin fritid, det finns fortfarande en plugghäst-stämpel kring att tycka vetenskap är kul. Jag vill arbeta för att fler ungdomar som tycker vetenskap är kul ska kunna ha möjlighet att göra vetenskapliga aktiviteter på sin fritid, och för mig som tidigare tävlande och nuvarande tävlingsarrangör kändes Vetenskapstävlingar som helt rätt sätt att göra det på.

Hur upplevde du själv vetenskapstävlingarna som du deltog i? Vad har de givit dig?

Att tävla i vetenskap var bland det roligaste jag gjort i mitt liv. Det gav mig en gemenskap jag aldrig haft förut, med massvis av människor från hela Sverige och resten av världen som delade mitt intresse för matematik och programmering. Tävlandet gjorde också att jag kunde utveckla mig själv mycket mer än vad skolan gav mig möjlighet till. Att få resa världen runt för att representera sitt land i matematik- och programmeringslandslagen var också en väldigt storslagen känsla.

Du jobbar också som arrangör för Programmeringsolympiaden. Vilka svårigheter ser du med att arrangera en vetenskapstävling i dagens Sverige?

Det är svårt att nå ut. Det är det absolut största problemet vi har. Dels är det svårt att få elever att upptäcka oss, men också att få skolorna att se nyttan med tävlingarna. De flesta deltagarna som Programmeringsolympiaden har deltar i den kvaltävling som sker på deltagarens skola, så lärarna har en viktig roll för att väcka ett intresse hos sina elever.