SMT-gurun som brinner för att inspirera unga – en intervju med Valentina Chapovalova

Idag presenterar vi vår första intervju med tidigare tävlingsdeltagare. Valentina Chapovalova gick ur gymnasiet 2004 med bland annat tre medaljer från Internationella Matematikolympiaden (IMO) och en HMT-seger i bagaget. Idag är hon undervisningsentreprenör inom matematik och driver cirklar och läger för begåvade elever i både Sverige och Ryssland, samt konstruerar problem till olika tävlingar. Dessutom har hon en blogg där hon skriver om allt hon gör och inspirerar andra.

Valentina

Valentina Chapovalova

Idag berättar hon både om sin egen tävlingserfarenhet och det hon har gjort sedan dess. Hon delar även med sig av tips och berättar om tävlingskulturen i Ryssland.

 

Vilka tävlingar deltog du i när du gick på högstadiet och gymnasiet? Vilka var roligast och mest givande?

Jag var med i HMT, Teknikåttan, Unga Matematiker (en lagtävling för gymnasiet) och SMT (varigenom jag gick vidare till NMC, Baltic Way och IMO). Egentligen var jag med i alla naturvetenskapstävlingar (Programmeringsolympiaden, Fysiktävlingen, Kemiolympiaden, Biologiolympiaden) som gick på vår skola, eftersom det är mycket roligare att tävla än att gå på vanliga lektioner. Jag kommer ihåg min första gång på Programmeringsolympiaden: jag kunde inte programmera men tog med mig en tjock C++-bok. Tror att min (otroligt matematiska) lösning på första uppgiften faktiskt gick igenom många av testfallen.

Roligast är det såklart när det går bra vilket gör att man får resa någonstans. Bland det bästa är det när det är lagprestationerna som räknas (när man t.ex. representerar Sverige eller helt enkelt tävlar i lag), så att man känner att alla blir glada av att man gör sitt bästa. Det bästa med tävlingar är att man kan få bra vänner, vilket jag fick, främst efter internationella tävlingar som Baltic Way och IMO.

Alla nationella tävlingar har gett mig någonting. Det är ett sätt att mäta hur bra man är på ett visst ämne. Även om jag hade MVG i kemi så kunde jag efter tävlingen förstå att jag inte alls ligger i toppen. Så man får lite självinsikter. Eller ett stort ego om det går bra...

Hur tror du att tävlingskulturen har förändrats de senaste tio åren?

Inte jättemycket vad jag ser. Men jag tror att folk har blivit bättre. De senaste åren har t.ex. SMT kört med mer marknadsföring, vilket gör att de får fler deltagare, vilket i sin tur gör att toppen är bättre i snitt. En annan trevlig förändring är att tjejer konstant finns bland topplaceringarna på HMT, till skillnad mot förut när det hände ganska sällan ;) ;) ;)

Du deltog tre gånger i Internationella matematikolympiaden och fick brons varje gång. Berätta om dina upplevelser.

ValIMO2003

Valentina med medalj efter 2003 års IMO.

Ja, jag kommer från en familj där vi har tagit fem brons tillsammans, men ingen annan medalj… Första IMO var det såklart jättekul, då fick svenska laget två medaljer och sammanlagt gick det mycket bättre än året innan. Lagledaren Paul sade något i stil med: “Du tog brons det här året, så nästa år borde det bli silver, och sen troligen guld...” Och då lade jag ganska många förväntningar på mig själv. Året efter var jag ett poäng ifrån silver, men den poängen gick inte riktigt att hämta någonstansifrån. Sista året tror jag folk väntade mer av mig, men det gick inte. Vi var i Grekland och jag blev hela tiden irriterad över att nån stod och rökte precis utanför skrivsalen. Jag tror egentligen inte det är en vettig ursäkt, utan det var nog bara så att jag var på bronsnivå på gymnasiet. Vilket egentligen inte är något att skämmas över.

Annat än resultatmässigt var det väldigt kul att få vara med om något så officiellt och stort som IMO. Det är ju ändå ett slags världsmästerskap i något så grundläggande som matte.

Kommentar: På Internationella Matematikolympiaden belönas hälften av alla deltagare med medalj och fördelningen guld:silver:brons är 1:2:3.

Det är nu tio år sedan din sista matematikolympiad. Vad har du haft för nytta i livet av det du lärt dig i tävlingarna?

Det är ju inte på tävlingarna, utan på allt som är runtomkring det, som man lär sig saker. Att öva så mycket på problemlösning gav mig definitivt försprång på matematikutbildningen vid Uppsala Universitet. Men det är inte tillräckligt att vara bra på problemlösning för att bli en matematiker. Man måste vara väldigt intresserad och väldigt flitig också.

Bland det bästa mina mattetränare har gett mig är kärleken till vacker matte. Det går ju inte att efterlikna känslan av att ha bevisat en jättesnygg sats (även om man inte kom på hela beviset själv.) Det hjälpte också att slutföra mattestudierna, även om jag i slutet av utbildningen började förstå att jag kanske inte skulle bli forskare.

Du organiserar och undervisar på ett matematikkollo i Ryssland. Hur ser tävlingskulturen ut där? Vad finns det för möjligheter för en ung matematikbegåvning att utveckla sina förmågor i Ryssland?

Det finns jättemycket att säga om den ryska tävlingskulturen, den är ju nästan 100 år gammal. Kort och gott kan man säga så här: Det finns en stor drivkraft för ryssar att vara bra på någonting och det är konkurrens. Det är konkurrens om platser på bra skolor, bra universitet, intressanta jobb… Därför börjar specialiseringen i tidig ålder, ofta på högstadiet och ibland redan innan. Mest för att föräldrar vill att deras barn ska kunna prestera när det väl gäller. Många tycker liksom jag att det är kul att jobba med intresserade och duktiga barn och därför råder det ingen brist på specialskolor och sommarskolor med vetenskaplig profil. Där tränas barn dels inför tävlingar, men också indirekt inför deras framtida universitetsutbildning och jobb.

Tävlingar är ett sätt att dels popularisera matematikstudier utanför skolan och dels plocka upp elever som är extra begåvade. Det finns mängder med tävlingar, men även om man bara tävlar i den officiella nationella tävlingen i matte, så ser man att den sker i många omgångar, med flera uttagningar, samt med separat tävling för varje årskurs. Som sagt, det är en väldigt gammal tradition så tävlingsverksamheten är välutvecklad. Samma gäller träning-inför-IMO-verksamheten och det kan man ju se väl på ryska lagets resultat år efter år.

Du arbetar mycket med diverse matematikcirklar i Uppsala. Varför behövs dessa? Varifrån hämtar du din inspiration?

Behovet för duktiga barn att få utmaningar är jättestort! Jag insåg inte riktigt hur många intresserade barn det faktiskt fanns förrän över 100 stycken grundskoleelever anmälade sig till vår Matteklubb. Om ingen specialpedagog/förälder/extralärare kan fånga upp och utveckla intresset i tid, så dör det kanske för alltid!

Jag träffar många vuxna nuförtiden som hör vad jag håller på med och säger “Jag önskar att du var min lärare när jag var liten”. Tänk på hur många ingenjörer, naturvetare, programmerare det finns… Alla de skulle nog ha gillat att hålla på med lite extra utmanande matte som små.

Jag hämtar inspiration från när jag själv var barn, från ryska matteböcker, från tävlingar, från tidigare aktiviteter jag hade hittat på. Jag gillar att hålla på med sån matte som jag själv tycker är kul. Det är roligt att tänka ut nya lektioner, uppgifter och aktiviteter. Det är ett kreativt arbete, precis som att lösa matteproblem.

Vad kan en begåvad eller intresserad elev göra i Sverige för att öva inför tävlingar?

Om du inte har någon i närheten av dig som kan träna dig, så kan du hämta mycket material på nätet. Jag har en blogg, http://mattebloggen.com, som innehåller massor med kluriga problem som du kan öva på. En del riktigt bra material finns i tidningen Nämnaren och på NCM:s hemsida. Du kan förmodligen även hitta problemböcker på biblioteket, kolla i matematiksektionen efter Paul Vaderlinds böcker till exempel.

Du konstruerar problem både till Högstadiets matematiktävling och Teknik-SM. Vad kännetecknar ett bra problem?

Jag gör kluringar för Forskning och Framsteg också. Det var egentligen där jag började min professionella karriär som problemskapare. :) De bästa problemen kräver i princip inga förkunskaper, kan lösas på flera olika sätt och kräver åtminstone en gnutta kreativitet, det vill säga man måste gå en helt ny väg för att lösa det än vad man tidigare gått. Så det är personligt vilka problem är bra för en själv. Fyrtio av de bästa problemen jag vet har jag beskrivit i boken "Matematisk utflykt". Där lär man sig en liten bit riktigt vacker matematik av varje problems lösning.